Andikiron!

Sen senaste bloggen har vi kämpat med Meltemin. Mr M, som vi numera kallar honom. För det måste vara en han. Med ganska stor möda tog vi oss söderut, utmed Evia, efter att Alex och Julia mönstrat av. 

Till slut slank vi in på västsidan av Egina, och fortsatte västerut.  Vi hade några underbara dagar i Korfus, med låga vindstyrkor. Skönt, och vilsamt!

Sen fortsatte vi mot Korintkanalen, både delfiner och sköldpaddor vinkade adjö i saroniska havet. 

Väl igenom kanalen, som är en speciell upplevelse, branta väggar, smal och dyr, siktade vi på att ankra mellan några öar 15 distans bort. Ingen vind utlovad, vi fick köra motor. 

Där bröt eländet ut igen! Efter vår middag, när mörkret var totalt, ökade vinden dramatiskt och ändrade riktning. En båt, som innan gått på grund på ett rev, tappade ankarfäste och fick lämna i natten. 

Någon timma efteråt var det vår tur. Sjön gick så hög,  att vår dämpningslina till ankarkättingen brast, och både ankarkroken och gummidämparen gick i havet. 

Kort därefter fick vi grundkänning och fick lämna snabbt. 

Största bekymret var vår triplina, som inte gick att se i kolsvarta natten. Som tur var, fick vi inte den i 

propellern, och kunde lämna ankarplatsen. Just då valde plotter att stänga ner!

Efter omstart, med darrande ben, fungerade den igen.

Vi styrde västerut, i mycket hög sjö. Sakta, sakta i vågor på 4-5 meter. Efter 3-4 timmar kunde vi vika av innanför en ö, och gå in i ett innanhav för att få sjölä. 

Knopmätaren visade mellan 35-40.

Så småningom, efter lite bök, hittade vi en boj i en mycket liten fiskehamn. Överallt var det för djupt för att kunna ankra. 

En trevlig taverna middag på kvällen, ihop med den båten som tidigare lämnat och gått på revet!

Nu ligger vi skönt förtöjda utmed kaj. 

Alla greker fiskar, eller hur? Denne man hade tagit en vindsurfingbräda, monterat på ett ryggstöd, lagt en håv i fronten, och lagt fast en rev i aktern. 

Han paddlade fram och tillbaka i viken, överallt hoppade fisk.

Vi såg dock inte att han använde håven.....

Vi ligger förtöjda utmed ett fyrtorn, som på kvällen tjänstgör också som museum. 

Tyvärr var all text på det grekiska analfabetet, så vi fick ingen större behållning av den, däremot av fina foton.