lördag 21 oktober 2017

Ithaka

De senaste veckorna har vi haft fina besök ombord. Först kom Gunnar och Lotte en gång till i år, jättekul!


De var med och firade min födelsedag, på Georges taverna på Kalamos. Dessutom fick jag ett roligt spel, med massor av matfrågor. Det är mycket man inte vet, men ibland hoppar vissa saker fram någonstans djupt in i hjärnvindlingarna. Vilken bok associaserar du med mandelkakor, till exempel?


Vi var i Vathi, på Meganisi. Hittade god öl, och stannade flera dagar eftersom det kom lite mycket vind. 
Annars har oktober hittills varit helt ljuvlig, med svaga vindar, soligt och massor med bad. 

Nu kommer en uppmaning till alla i Göteborgstrakten, som vill skaffa en braskamin. 
Bilden får tala för sig själv! Han heter Jimmy!


Sen kom Marje, och med henne en skön vecka, och massa tavernabesök!

Idag ligger vi i ett underbart litet sund, med kristallklart vatten och massor av nyfikna fiskar. De var så många, att vi tyckte det var tur att Marje hoppat av för några dagar sedan. Hon gillar inte att bada med fiskar i massor runt sig. Vi är helt själva, några får på en liten ö intill, det är allt. En sköldpadda mumsar på något strax intill. 


Gott kött på grillen, fin utsikt. 


Och många bad blir det, gäller att passa på såhär på slutet. Vattnet är fortfarande mellan 23-24 grader, helt underbart. 


Men, lite jobb gör vi också. Symaskinen åker fram då och då, det är alltid något som ska lagas. Idag var det duchdraperiet. Sämre arbetssituation kan man ha, eller hur?



Jag har faktiskt blivit anlitad en del i sommar, pga just symaskinen. Blivit hämtad i jolle, till vänners båt, efter frågan kan vi få låna dig och din symaskin några timmar?
Det är allt från blixtlås i byxor, spruckna sömmar i badbyxor och revor i segelkapell som blivit fixade. 

torsdag 28 september 2017

Ammoudia!

Efter fina dagar I Vonitsa gick vi ut till en grupp öar, låg där helt själva, med ganska många sköldpaddor som enda sällskap. Vi tog dingen till ett litet samhälle norröver, som förutom häftigt marskland också hade en gammal bysantinsk kyrka.



Vi seglade norröver, upp mot Paxos och Lakkaviken. Där var det lite svårt att lägga till, jag simmade med kätting och lina mot land. Tanken var att lägga fast runt en sten, men innan vi var helt klara med det, satt Lira fast på en annan sten....
Stor räddningsmannöver förstås, och till slut, med tre dingars hjälp kom vi loss!
Rodret ser ut som om en haj har tagit ett bett!

Har nog aldrig sett så många båtar i den här viken, som denna morgon! Och då har redan många lämnat!


Corfu stad är väldigt trevlig. Det är lätt att vandra runt i gamla stan, massor med fina gränder. 


Först låg vi för ankar utanför segelklubben Nauk, sen, eftersom det skulle bli åska och mycket vind, flyttade vi oss till Mandrakihamnen, som man landvägen kommer till genom det gamla fortet. Hur mysigt som helst!



En kväll blev det finmiddag på Venetian Well, underbar mat där varje rätt ser ut som ett konstverk. 


Många fina parker, som den här med asiatisk konst, att vandra runt i. 




Till slut började vi segla söderut igen, fina vännerna Lotte och Gunnar kommer till Lefkas snart. 
Och, på vägen lyckades vi få upp en mahi-mahi! 


En fantastiskt vacker fisk, vilt kämpande innan vi vann den ronden. Och, den smakade utmärkt på grillen!

onsdag 13 september 2017

Vonitsa!

För att komma undan alla charterbåtar seglade vi in i lagunen öster om Preveza. 
Där har vi inte varit innan, och det blev en trevlig överraskning. 
Många fina ankarställen, och i Vonitsa också en bra brygga. 
Sibina ligger intill oss, och förbereder sin båt för upptagning senare i veckan. 
Vi går istället promenader, sitter på kaféer och har det allmänt bra. 


Vonitsa har en gammal borg, dit vi givetvis tog oss upp. Ganska så förfallet, men med fin utsikt. 


Denna mysiga lilla figur mötte vi uppe vid borgen, det enda levande som fanns däruppe (med ben, i alla fall). Den väste lite åt oss, och kravlade vidare.
I hamnen såg vi igår en stor vattensköldpadda, paddlande omkring och letade mat. 


En av tavernorna har "drunken mussels" på menyn. De är kokta/smaksatta med Ozo, och var väldigt goda!


Häromdagen gick jag en promenad. Kom tillbaka med rosépeppar, fikon och lime. 

Det är alltid fascinerande med hur grekerna hanterar gamla hus. Mitt i stan, med fina hus runtomkring, står ibland ett helt förfallet hus. Förmodligen alldeles för dyrt att riva, istället får det vara kvar. 
En del är faktiskt vackra i sitt förfall. 



söndag 3 september 2017

Kalamos!

Vår tid i Patras blev över förväntan. Vi stannade två nätter i denna till storlek 3:e största stad i Grekland. 
Bullrig och mycket trafik, men också fin gammal stadsdel med mysiga tavernor. 
Efter lite prat med hamnkaptenen, blev det ingen hyrbil som vi tänkt. 
Istället tog vi bussen österut, för att komma till en järnväg upp i bergen, smalspårig, med kugghjul i mitten. 
Brant, hisnande och vackert. Till slut kom vi fram till byn Kalavryta, som vi trodde var ett religiöst centrum. Det hade det nog varit en gång i tiden, med många kloster runt omkring, men nu var det en ganska trist håla. 
Och, vi hade många timmar innan tåget gick tillbaka igen.....
Efter lite googlande bestämde vi oss för att gå till ett kloster, ca en halv mil bort. 
Vi räknade ut att det borde ta ca tre timmar fram och åter, och då skulle vi ändå hinna äta innan tåget gick. 
Vi gick, och gick. Varmt som tusan, och uppförsbacke. 
Till slut kom vi äntligen fram, och insåg förstås att vi hade kläder som inte var lämpliga för klosterbesök. 
Shorts och linne gick inte an. Ej heller shorts på männen. 
En gullig munk fick oss att ta på något slags kroppsförkläde för oss kvinnor, och STORA långbyxor för Thomas och Hendrik. 
Vi såg ut som mentalsjukhuspatienter från 50-talet!


Utanför klostret, innan förklädnaden!


Klostret.

Men, vi kom in, och fick se kyrkan och ett museum. Imponerande. 
För tillfället var det sex munkar som bodde där, det fanns rum för tjugo. 
Men, som en munk sa, de flesta yngre människor är mer intresserade av beacher och barer.

Nu har vi tillsammans med Sibina besökt George taverna på Kalamos. En go kväll, med mycket mat och vin. 
Men, bakom hamnpiren var det stiltje, så vi gick ut och ankrade i Port Leone istället. 
Där fanns en gång en by, men efter en jordbävning 1953 lämnade alla byn, och flyttade till fastlandet. 
Husen byggdes inte upp, men kyrkan är fortfarande i gång. Var söndag kommer folk från Kalamos by för att sätta nya blommor på altaret och fylla oljelamporna. 


Bland de gamla ruinerna fanns också en olivpress.


En del olivträd har det mest knepiga sätt att växa på!



Lira för ankar i Porte Leone.

fredag 25 augusti 2017

Patras!

Nu seglar vi tillsammans med Sibina igen, sedan någon vecka tillbaka.

Vi var tillsammans i Delfi, gick länge omkring i detta vackra, svårbegripliga ställe. Enormt stort område med utgrävningar, det är svårt att föreställa sig livet där för så länge sedan. 
Det ligger dessutom högt upp över havet, i en kuperad trakt.
Människorna på den tiden måste ha varit otroligt arbetsamma, och uthålliga. 






Efter hettan var vi helt klart nöjda med inomhusmuseeet, med alla samlingar (och luftkonditionering)!


Enormt stora tvillingar, som grävdes upp av ett franskt arkeologsällskap i slutet av 1800-talet.

Några sanningar från oraklet fick vi oss inte till livs, hon uppenbarade sig inte för oss.
 

Vi låg i en vik nära en fin by, och en morgon kom en gammal man mödosamt simmande ut till oss. 
Han kämpade sig fram i vattnet, och höll något i en plastpåse över vattnet. 
Det visade sig vara fikon från hans träd, som han ville ge oss, då han såg att båten var svensk. 
Dessutom hade han skrivit en lapp, för säkerhets skull, han hade jobbat för Atlas Copco i sitt yrkesverksamma liv. 
Så gulligt!


Vi stannade några nätter på ön Trizone, där hamnen kollapsat sedan länge, och en del båtar med den.
Mängder med vrak lågförtöjda längs kajerna, några bebodda konstigt nog. 
En lätt deprimerande känsla i den omgivningen. 



Idag seglade vi under den vackra bron vid Patras, ligger i marinan där nu, ska hyra bil imorgon och se oss omkring. Det är första marinan för den här sommaren, känns lite ovant och lite lyxigt!
Duschar och rinnande vatten vid båten, härligt!

tisdag 15 augusti 2017

Andikiron!

Sen senaste bloggen har vi kämpat med Meltemin. Mr M, som vi numera kallar honom. För det måste vara en han. Med ganska stor möda tog vi oss söderut, utmed Evia, efter att Alex och Julia mönstrat av. 
Till slut slank vi in på västsidan av Egina, och fortsatte västerut.  Vi hade några underbara dagar i Korfus, med låga vindstyrkor. Skönt, och vilsamt!
Sen fortsatte vi mot Korintkanalen, både delfiner och sköldpaddor vinkade adjö i saroniska havet. 



Väl igenom kanalen, som är en speciell upplevelse, branta väggar, smal och dyr, siktade vi på att ankra mellan några öar 15 distans bort. Ingen vind utlovad, vi fick köra motor. 

Där bröt eländet ut igen! Efter vår middag, när mörkret var totalt, ökade vinden dramatiskt och ändrade riktning. En båt, som innan gått på grund på ett rev, tappade ankarfäste och fick lämna i natten. 

Någon timma efteråt var det vår tur. Sjön gick så hög,  att vår dämpningslina till ankarkättingen brast, och både ankarkroken och gummidämparen gick i havet. 
Kort därefter fick vi grundkänning och fick lämna snabbt. 
Största bekymret var vår triplina, som inte gick att se i kolsvarta natten. Som tur var, fick vi inte den i 
propellern, och kunde lämna ankarplatsen. Just då valde plotter att stänga ner!
Efter omstart, med darrande ben, fungerade den igen.

Vi styrde västerut, i mycket hög sjö. Sakta, sakta i vågor på 4-5 meter. Efter 3-4 timmar kunde vi vika av innanför en ö, och gå in i ett innanhav för att få sjölä. 
Knopmätaren visade mellan 35-40.
Så småningom, efter lite bök, hittade vi en boj i en mycket liten fiskehamn. Överallt var det för djupt för att kunna ankra. 
En trevlig taverna middag på kvällen, ihop med den båten som tidigare lämnat och gått på revet!


Nu ligger vi skönt förtöjda utmed kaj. 


Alla greker fiskar, eller hur? Denne man hade tagit en vindsurfingbräda, monterat på ett ryggstöd, lagt en håv i fronten, och lagt fast en rev i aktern. 
Han paddlade fram och tillbaka i viken, överallt hoppade fisk.
Vi såg dock inte att han använde håven.....


Vi ligger förtöjda utmed ett fyrtorn, som på kvällen tjänstgör också som museum. 
Tyvärr var all text på det grekiska analfabetet, så vi fick ingen större behållning av den, däremot av fina foton. 

fredag 4 augusti 2017

Eritria, igen!

På något märkligt sätt har alla våra gäster ombord hittills prickat in bra väder, med ganska lagom med vind. Så var det också när Alex och Julia kom, och hoppade ombord i Porto Rafti. 
Eftersom det såg ut som en ny Meltemin skulle komma  om ett antal dagar, drog vi oss upp på insidan Evia. 
Och mycket riktigt, när de lämnat oss i Chalkis, började det blåsa satan igen!
Dessutom håller vinden i sig ganska länge, vilket gör att vi mycket sakta tar oss söderut igen. 
Blåsten är väl ok, men när det är så mycket vind kan vi inte alltid ha våra solskydduppe, och då blir tillvaron lite trist..... imorgon ska det bli 39 grader!


En annan sak med hård vind är att det är svårt att grilla! Då blir det till att laga mat inne, inte min favorit i hettan. I bästa fall avtar vinden på kvällen, så vi vågar lämna båten och ta dingen till tavernan!


Det var väldigt mysigt att ha Alex och Julia ombord igen. För Alex var det första seglingen, och han började som cabin boy, och slutade som styrman.


Vi var snubblande nära att få en skeppskatt, den var ganska oemotståndlig.



Många bad varje dag, efter devisen "man ångrar aldrig ett dopp"



Dyktävling med poängsättning!


Alla kan ju inte landa som ett popcorn!